Bubi

För ett tag sen såg jag en mördarsnigel som hade krupit tätt tätt intill en hundbajs och liksom skedade med den. Som om den tänkte "Du är avlång, varm och brun, du måste vara en vän till mig." Så nedtryckta i skorna är mördarsniglarna att de inte längre kan skilja på sin egen sort och bajs. Är det inte sorgligt?

Jag har kommit på vad jag önskar mig på min födelsedag. Jag önskar mig ett exemplar av Historien om Någon Annan. Det är en historia som sprids via kopior fikarum Sverige över. Jag har letat på internet, men jag kan inte hitta den. Vad jag vet har ingen ens frågat efter den i Folkminnen. Den går bara att finna i personalrum, ofta skriven med Comic Sans. Berättelsen går ut på att en som heter Alla tror att Någon Annan ska tex diska. Eftersom Alla tror att Någon Annan ska göra det, slutar det med att en som kallas Ingen gör det. Det är en komplicerad men genial sedelärande historia. Just därför kan jag inte minnas exakt hur den är uppbyggd. När jag har lagt vantarna på den ska jag sätta upp den anonymt i vårt kök, sedan tassa in på mitt rum och fortsätta brodera på min "Ordning är trevnad"-bonad.

Mari lär sig simma. Så himla fint.

Där ligger den och frestar och bjuder ut sig. Lockar och pockar. Tvillingarna reser till Afrika. Boken jag egentligen skulle vilja läsa.

Någon skulle behöva komma hit med lite feng shui. Kanske ställa en skål levande vatten i kunskapskraftfältet. Annars kommer den här tentan att ta en ände med förskräckelse.

Idag ska jag träffa min goda vän Tom för första gången på länge. Kanske ska vi göra något som Tom kallar att "Christoffer Barnekow-bada". Det är när man badar, inte för att det är varmt och skönt, utan snarare för att det är lite kallt och livsbejakande. Sen kanske man tar ett glas vin och känner hur alltings oändlighet väller över en och då sträcker man ut armarna och slänger huvudet bakåt, mot himlen precis som Mikael Nykvist gör på omslaget till den där filmen Underbara älskade. Och sen ger man upp ett Ronja-tjut och sen är den dagen gjord.

Två djur har dött inne i skärmen på den här datorn. Alltså riktiga, livs levande. Förut gick det ena omkring mitt i bilden medan man surfade, men nu ligger det alldeles stilla en bit ifrån sin kompis. Det känns ju lite tomt.

Man kan undra hur jag lyckades bli så full på tjugo minuter igår. Jag har inte låtsas-stavatfel.

Här är basen! Man kan känna den med handen.

Här sover jag i natt. På Jonnas kontor i Lund. Vi halv tio börjar folk jobba, så då är det kanske bäst att jag har stuckit.

Livet alltså. Det är en riktig sten i skon. Tur att priset på att spela blues gått ner betänkligt.

 
Mitt nya hudfärgade mobilsmycke.

Jag sitter i en överdimensionerad soffa vid brofästet och har det överraskande trevligt.

Eller kan man egentligen höra ljud i vakuum? Kan man höra knappnålar falla?

Jag och Krusan är och äter avskedspizza och läser Family Living. Pizzabagaren beter sig som om han aldrig sett folk förr. Men han har uppenbarligen sinne för affärer.

Givetvis dricker jag mina drinkar med sugrör. Annars får man ju karies.

Det är något fel på huset. Strömmen går hela tiden. Jag försöker koka lite vatten på järnspisen (med ved alltså). Nu har jag väntat i tre kvart, men inget händer. En eloge till förfäderna som pallade med sin tids skitsamhälle.

Dagens sommarstugeoutfit! Frukttröja från sexan.