Bubi

Igår pratade jag med en döv i texttelefon. Det var lite som chatt but with a twist. Den döve skrev ett meddelande och så satt en okänd kvinna på 50+ och läste upp vad han skrev för mig. Ganska tonlös lät hon. När killen var klar med vad han ville ha sagt skrev han "kom" och då kunde jag säga något som 50+-kvinnan skrev på sin dator så att han kunde läsa det. Jag glömde säga "kom" hela tiden. Innan man la på skulle man säga "klart slut", så att det inte uppstod förvirring.

Jag tycker att texttelefon verkar praktiskt, men jag tycker att man borde kunna skriva anvisningar om hur rösten ska låta på den som förmedlar samtalet, precis som man gör i pjäser. "Skrockar generat", "ska sägas med svärta" eller bara ett vanligt enkelt "*flabbar som fan*" till exempel och så måste den som läser upp skådespela lite. Det hade varit roligt! I övrigt kände jag mig ganska nöjd när jag la på luren. Betyg 3 av 5.